Vår historia

Mer än ett sekel på vägen till Monte Rosa

Grande Halte började som ett litet värdshus vid mulåsnestigen som gick från Alagna upp till Col d'Olen och Capanna Margherita. Sedan 1946 är det Italienska alpklubbens Rifugio Città di Mortara. Här är dess historia, så långt dokumenten och husets eget minne berättar den.

Från 1200-talet
Walserfolket och Alpe Seewji
Under 1200-talets sista årtionden kom walsernybyggare från Valais och slog sig ner längst upp i Valsesia. Ur dem växte Alagna fram: en by av småbyar, av hus i trä och sten, med ett eget språk, titzschu.
På sommaren drev walserfolket djuren upp till de höga betena. Olendalen är ett av Alagnas stora sommarbeten, och Alpe Seewji är en av dess etapper: en öppen äng på nästan tvåtusen meter, under kammarna som leder till passet. Namnet stavas på många sätt, Seewji, Seiwji, Seevy, som det blir med walsernamn som gått från mun till mun.
1872 – 1907
Vägen till Monte Rosa
Col d'Olen, 2 881 m, var walserfolkets pass till Gressoney. Under 1800-talet blir det Alagnas port till Monte Rosa: 1872 bildas Alagnas bergsförarkår, och 1878 byggs ett hotell på passet, det som senare blir Rifugio Guglielmina.
1893 inviger Italienska alpklubben Capanna Regina Margherita på Punta Gnifetti, 4 554 m, buren upp i delar på mulåsnor och människoryggar. Drottningen själv går upp dit den 18 augusti. 1907 öppnar det höghöjdsfysiologiska institut som Angelo Mosso grundade, vid passet.
Den som går från Alagna upp mot passet, till fots eller med mulåsnor, tar den gamla stigen genom Olendalen, och den passerar Alpe Seewji. Där, halvvägs mellan byn och passet, föds Grande Halte.
1911
A la Grande Halte
Kring sekelskiftet 1900 öppnar ett litet värdshus med franskt namn vid Alpe Seewji: A la Grande Halte, den stora rasten. Husets tradition daterar det till 1911, året som stugan bär i sin logotyp.
En gammal annons presenterar det ”på vägen till Monte Rosa”, vid Alpe Seevy, 2 000 meter upp: restaurang öppen hela dagen, helpension och logi, en rymlig matsal, enkel- och dubbelrum och utsikt mot Capanna Regina Margherita. Därifrån en timme och fyrtio minuter till Alagna och två och en halv timme till Colle d'Olen.
På 1940-talet ägs värdshuset av signor Rimella från Alagna. Annonsens gravyr har nått oss genom vänligt tillstånd av signora Germana Rimella, och i dag är den tryckt på restaurangens bordstabletter.
Gravyren ur den gamla annonsen för värdshuset ”A la Grande Halte”. Med vänligt tillstånd av signora Germana Rimella.
1946 – 1947
Rifugio Città di Mortara
1946 bildas en grupp inom Italienska alpklubben i Mortara, på Lomellinaslätten, som undersektion till Vigevano; året därpå blir den en egen sektion. Som firande blir den första utflykten två dagar vid Col d'Olen med bestigning av Corno del Camoscio: snön når ner till en timme från ”Grande Alt”, signor Rimellas lilla värdshus, och där väcks idén att köpa det och göra det till en stuga.
Vigevano skulle just öppna sin egen stuga vid Col d'Olen och Mortara, berättar sektionen, ville inte vara sämre. 1947 blir planen verklighet: den förste ordföranden, advokaten Guglielmo Magnaghi, driver köpet, och medlemmarna tecknar andelar på 25 000 lire var, som de senare avstår från, så att stugan blir sektionens egendom.
Den 22 juni 1947 lämnar två bussar Mortara i gryningen och är i Alagna halv tio; därifrån går alla upp till fots, tillsammans med byns präst och borgmästare. Vid middagstid håller monsignor Dughera, kyrkoherde i San Lorenzo i Mortara, en friluftsmässa och välsignar stugan, som nu fått namnet Rifugio Città di Mortara. Där finns Mortaras borgmästare, doktor Giovanni Ferrari, företrädare för CAI Novara och för huvudklubben och ett hundratal mortareser.
I dag bär fasaden två målade skyltar: Grande Halte och Rifugio Città di Mortara.
1965 – 2009
Pisterna utanför dörren
1965 tar linbanan skidåkarna från Alagna upp till Punta Indren, 3 260 m, men en annan väg, via Zaroltu och Bocchetta delle Pisse. Den gamla vägen till Colle d'Olen lämnas åt sidan i ungefär ett halvsekel.
I december 2000 för en ny kabinbana liftarna tillbaka längs den vägen, från Alagna till Pianalunga, ett hundratal meter ovanför stugan. 2004 går Funifor-banan från Pianalunga upp till Passo dei Salati och knyter Alagna till Monterosa Ski; 2009 går en ny linbana från Salati till Punta Indren.
Så hamnar resenärernas stora rast vid pisterna, några minuter nedanför stationen i Pianalunga: på vintern kommer man dit på skidor.
I dag
Samma tak
Stugan tillhör fortfarande Italienska alpklubbens sektion i Mortara. Den har renoverats omsorgsfullt och behållit mycket av de gamla möblerna: levande trä, stenväggar, synliga bjälkar och elden i spisen.
På vintern kommer man upp med linbanan eller på skidor, på sommaren även till fots från Alagna, cirka två timmar på led 205: samma väg som de som för mer än hundra år sedan gjorde sin stora rast här. Och klara dagar ser man, som den gamla annonsen lovade, Capanna Regina Margherita.